Lars Persson

Det strular ordentligt när det gäller förhandlingarna mellan lärarfacken och arbetsgivaren Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Den stora stridsfrågan är arbetstiden. SKL har gjort till en väldigt stor fråga att kommunerna ska kunna bestämma att lärarna ska var fem timmar till i skolan. Men: det är inte en stor fråga. I alla fall inte för skolans utveckling.

Samtidigt som förhandlingarna sker så finns det ett politiskt spel bakom kulisserna. När några socialdemokratiska kommunpolitiker skriver på DN Debatt att de inte gillar den inställning som SKL har så går de tvärt emot hur deras partivänner i just SKL har agerat (det går däremot helt i linje med den ståndpunkt som Folkpartiet har drivit). Jag tänker inte avslöja några detaljer. Men jag är förbannad på hur sossarna dubbelspelar i den här avtalsfrågan. Det är liksom inte seriöst eller trovärdigt.

Från Folkpartiets sida finns har vi i dag valt att lämna de centrala förhandlingarna när det gäller frågan om arbetstiden. 

För de som vill göra en arbetstidsomläggning finns nämligen redan idag, i det centrala avtalet, möjlighet att göra lokala uppgörelser. Att centralt dirigera, i ständig strid med facken, har vi aldrig trott på.

Lärarna är skolans viktigaste resurs. Förhandla inte bort dem!

Folkpartiets uppfattning är att vi ska få ett avtal snabbt och att förhandlingarna skall ske så att förtroendet återskapas mellan parterna. Det var vår ambition vid förhandlingsbordet. Vi ser nu ingen snar lösning och avsäger oss ansvaret för den här formen av avtalsförhandling. Vårt råd är att genomföra ett avtal som inte innehåller arbetstidsomläggning och efter avtalets tecknande aktivt arbeta för att återskapa förtroende mellan parterna