Multiarena & Multihyra



Sundsvalls Tidning har i dagens tidning två artiklar med koppling till varandra. Först "ryktet" om att den planerade multiarenan blir nästan dubbelt så dyr som planerat. Sedan uppgiften att Sundsvalls Dragons nästan inte har betalat någon hyra under året, utan har en hyresskuld på knappt 300 000 kronor.

Vad är då kopplingen? Jo, att Dragons är tänkt att bli den stora hyresgästen i en ny multiarena, samtidigt som de inte mäktar med hyran i dagens sporthall.

Därför måste frågan funderas kring både från kommunen och från föreningen.

Nyhetspanelare

I dag var jag med i Sundsvalls Nyheters nyhetspanel. Frågorna handlade om behöriga lärare (bra förslag), sänkt fart på tre-filiga vägar (dåligt förslag) och hundpark i Sundsvall (bra förslag, men inte en kommunal uppgift). Roligt att få tycka till på det korta sättet ibland!

Bra besked från kommunalråden

I en artikel i dagens ST ger våra tre kommunalråd från Medelpad ett tydligt och bra besked om landstingsskatten. Alla tre, Danielsson i Ånge, Bbioui i Sundsvall och Lindstrand i Timrå, avvisar tankarna på ytterligare höjd skatt.

Det är bra. Vi har redan en hög landstingsskatt, och därtill också höga kommunalskatter. Ska skattesatsen förändras åt något håll är det därför nedåt. Skönt att vi är eniga om detta!

Omvändelsens dag

Denna dag kanske kommer att kallas omvändelsens dag inom majoriteten i Sundsvall. Nu har man nämligen svängt både vad gäller bidraget till Polarna (beslutet att dra in stödet var "förhastat", säger nämndens ordförande som förklaring). Sedan skickar man ett e-post och lovar att Pipeline ska få mer pengar för att klara sin verksamhet.

Bra med denna omsvängning, men lika glad som jag är över dagens besked, lika förvånad är jag över vår majoritets sätt att styra och leda...


Möte med villaägarna

image6

I förmiddags träffade jag och gruppledarkollegorna i Alliansen Villaägarna i Sundsvall för ett par timmars samtal om frågor som är viktiga för dem. Bland annat pratade vi om fjärrvärmepriset, sophämtningen, sandningen och snöskottningen - där jag menar att det finns mycket mer att göra än vad dagens kommunala majoritet förmår.

Totalt sätt var mötet positivt, och jag märkte att vi ofta hade en likartad syn på frågorna. En del tar vi också med oss och arbetar vidare med för att få förbättringar till stånd.

Misstron mot skolan

I går blev det debatt om Sundsvalls skolpolitik i kommunfullmäktige. En bra och positiv motion om att se över ledningsorganisationen och att göra de kommunala skolorna mer självständiga avslogs av majoriteten, utan att de egentligen hade några argument . Eller, tre argument framfördes från socialdemokraterna:

1) Skolan behöver inte mer pengar.
2) Vi gör allt rätt i skolan
3) Att ge mer frihet till de kommunala skolorna skulle sänka personaltätheten.

Tydligen har inte socialdemokraterna sett alla skolprotester. Inte heller verkar de se särskilt allvarligt på den alltför låga resultatnivån i Sunsdsvalls skolor. Och när man dessutom lägger till att man inte litar på sina rektorer och skolledare, utan tror att de ska försämra undervisningen genom att ta bort lärarna (just i dag kom förresten nyheten om att 25 lärare varslas om uppsägning av det centrala skolkontoret) så får man sig både en och två tankeställare.

Situationen i Sundsvall när det gäller skolpolitiken är nu att vi har en majoritet som saknar idéer och initiativkraft, samtidigt som vi från folkpartiet och alliansen lägger förslag och för fram tankar - som motas, stoppas och bromsas. Majoriteten vet inte vad de vill, utan det enda som är viktigt är att inte låta någon annan (läs skolans personal eller den politiska oppositionen) ta initiativ.

Situationen för Sundsvalls kommuns skolor är allvarlig. Den politiska ledningsbristen än allvarligare!

Ett parti som alla andra






Inte som alla andra, eller?

Socialdemokraternas nya ordförande i Sundsvall är i ett uttalande i
ST i helgen oroliga för att hans parti ska bli ett parti som alla andra. Man kan ju undra vad de har varit innan?

Ge besked om skatten!

I dagens ST spekuleras det i en eventuellt höjd landstingsskatt. Vi ligger visserligen redan bland den tredjedel som har högst skatt i landet, men det verkar inte vara något större hinder i diskussionen. Hinder verkar det däremot finnas för att säga vad man tycker och tänker. I alla fall vill inte landstingsrådet Ewa Söderberg uttala sig till tidningens reporter.

Jag tycker det är viktigt att ge besked om skatten och hur landstinget resonerar framöver. För bara några år sedan höjde landstinget sin skatt med 60 öre. Jag hoppas det inte är dags nu igen! Landstinget måste se över sin hela struktur med sjukhus och vårdcentraler för att anpassa verksamheten till de ekonomiska förutsättningarna. Man kan inte bara ta ut mer och mer i skatt!

Verksamheten på Pipeline kan räddas

Musikföreningen Pipeline hotas av nedläggning. De ekonomiska resurserna räcker

inte för att driva verksamheten igång, och därmed hotas en 30-årig verksamhet

att gå i graven. Hoppet står nu till kommunen.


Från Alllians för Sundsvall ser vi en lösning på problemet. Vi har i vårt

budgetförslag pekat ut ett sätt att rädda och utveckla Pipelines verksamhet. Vi

föreslår att man skjuter till pengar och låter lokaken också fungera som det

Ungdomens Hus med bra öppettider och intressant verksamhet som så många unga i

Sundsvall längtar efter.


Med vårt förslag skulle musikverksamheten kunna finnas kvar, samtidigt som vi

kan erbjuda de ungdomar som hänger vid Navet och ett bra och efterlängtat

alternativ!


(S)kolprotesternas resultat

Så har socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet visat hur de lyssnat till vårens alla protester mot nedskärningar inom skolan. De väljer i sin budget att satsa 3 (!) miljoner kronor mer under 2009.

Jämför det med den budget som vi i Allians för Sundsvall presenterat, och som innebär satsningar på fortbildning av lärare, skolböcker, höjd elevpeng och förbättrad elevhälsovård till en total satsning av 41 miljoner kronor så ser man vilka som vill utveckla skolan i vår kommun.


För folkpartiet så är skolan en hjärtefråga. Vi vill att den ska utvecklas och bli bättre, därför prioriterar vi skolan också i budgeten!


Ungdomar säger nej till nya teatern

I förra veckan hölls ett ungdomsforum med 40 elever från årskurs nio. Efter diskukssioner och frågestunder med politiker (Kim Ottosson , V & Andreas Nelvig, M) kom ungdomarna fram till fem prioriterade frågor de vill arbeta vidare med. En av dom var, intressant nog, nej till den planerade nya teatern!

Ofta sägs det att man ska lyssna till ungdomarna. Gäller det nu också?

Budget som gör skillnad

I förra veckan presenterade såväl Allians för Sundsvall som majoriteten sina budgetförslag. Jag återkommer om deras förslag senare. Grunden i alliansbudgeten är att vi vill göra satsningar på tre områden:

1) Skolan
2) Äldreomsorgen
3) Näringslivsutvecklingen

Därför satsar vi 41 miljoner mer på skolan, 27 miljoner på äldreomsorgen och skapar ett Sundsvalls Business region som ska leda av en nyinrättad näringslivschef. Detta kryddar vi dessutom med en sänkt skatt, för att markera åt vilket håll utvecklingen ska gå framöver. Behöver jag förresten tillägga att vi också har en extra stark livrem i en ordentlig budgetmarginal?

Finansieringen då? Jo, genom att sälja kommunens bostadsbolag får vi cirka 80 miljoner kronor (mer än i dag alltså!) att använda till kommunens kärnverksamheter. Detta har socialdemokraterna tydligen reagerat emot, men så saknar de också styrka att kunna göra rejäla satsningar inom skolan och omsorgen!

Alliansens budget är bra, och det är en styrka att vi återigen kunnat lägga fram ett gemensamt dokument, som visar på en ny väg för Sundsvall!


På besök i Bredsand

I går var jag tillsammans med Solveig Hellquist och Ingeborg Wiksten på besök i Bredsand. I mitt fall på skolan, där vi träffade elever som läser svenska i en "språkklass". Det var roligt och intressant att se hur duktiga många ungdomar snabbt blivit på att tala svenska. I något fall var det bara några veckor sedan de anlänt, men de kunde redan presentera sig!

Intressant var också att se lite hur utbildningar skiljer sig mellan Sverige och andra länder. En pojke i trettonårsåldern höll just på att läsa B-kursen i matematik. För gymnasiet! Imponerande.

Varför besökte vi då denna klass. Jo, därför att språket är nyckeln till en lyckad integation i vårt samhälle. Därför måste vi hitta de bästa och  mest effektiva metoderna att låta barn (och andra) som kommer hit vårt språk. Jag tror själv att den metod som Bredsand använder just nu är bra, att elever under sina första terminer jobbar stenhårt med språkinlärning (de läser också andra ämnen, men inte alla utan väldigt mycket svenska språket), och efter det går över till att läsa in övriga ämnen som krävs.

Nu är det oklart hur det blir med utbildningen till hösten. Skolledningen ska ta beslut om detta, och vi får se vad det landar. Men jag blev imponerad av det jag såg i går i Bredsand.

Åter igen

Har nu avverkat en behaglig semester, och är åter i vardag och här på bloggen. Kan rekommendera Kreta, i alla fall när det inte är så mycket turistsäsong!

Bloggpaus

En dryg vecka framöver kommer min blogg att få lite välbehövlig semester - vilket sammanfaller med att jag också tänkte ha lite ledighet efter budgetmangling med mera. På återhörande!

Tingsrättsdebatt



I går var det stor debatt om tingsrätterna. Av en slump så råkade jag titta på riksdagens snabbprotokoll från den debatten och fastnade för ett rejält och genomarbetat inlägg av min partivän, Jan Ertsborn från Halland, som för övrigt gästade Sundsvall för inte så länge sedan. Så här inledde han debatten. Den som vill läsa hela progokollet hittar det
här


Anf. 2 JAN ERTSBORN (fp):

Fru talman! Det anses i många fall väldigt ofint att tala om och till personer som inte är närvarande. Men jag kan inte underlåta att notera att justitieutskottets ordförande, den tidigare justitieministern som har haft ansvar för de här frågorna under sex år, inte ens är närvarande här i kammaren. Jag tycker att det är att visa en nonchalans mot riksdagens arbete. 

I dag när vi tänker sätta punkt för många års förändringar inom rättsorganisationer är det på sin plats att göra en liten tillbakablick. Ända fram till år 1971 hade vi olika domstolar i Sverige. Vi hade häradsrätter på landet och rådhusrätter i en hel del städer. Det var häradsrätter med en häradshövding och några notarier och rådhusrätter med borgmästare med två eller flera rådman. Det var sammanlagt 141 domstolar.  Den 1 januari 1972 trädde 1971 års domstolsreform i kraft. Det var väl en av de mest välmotiverade som gjorts i det här landet. Det var fråga om att uppnå en likformighet i domstolsväsendet för hela landet. Man hade en målsättning med en sysselsättning i domstolarna för minst tre domare. Man kom fram till en organisation med 100 tingsrätter som sedan kom ned lite grann under tiden fram till 90-talet. Begreppet tingsrätt togs fram och lagman som chef. 

Det blev lugn och ro i tingsrättsorganisationen under 70-talet och större delen av 80-talet. Men sedan började den socialdemokratiska regeringen att titta på domstolsorganisationen igen. Här var det ingen tvekan om att det var fråga om omfattande sammanläggningar i besparingssyfte. Det tillsattes utredningar och gjordes arbete i Justitiedepartementet. Man var till och med nere i och talade om att vi inte behövde mer än 30 tingsrätter i Sverige. 

Den borgerliga regeringens justitieminister lade år 1993 de utredningarna på hyllan och konstaterade att det system som hade införts den 1 januari 1972 fortfarande var tillfredsställande med i huvudsak många domsagor med tre domare.

Men efter regeringsskiftet år 1994 kom den socialdemokratiska regeringen igen in på att här måste ske besparingar. Det var ingen tvekan om att det var besparingar. Man nämnde till och med att det kunde handla om att göra utgiftsminskningar om 200 miljoner per år.  Den dåvarande justitieministern Laila Freivalds tillsatte en domstolsutredning som arbetade med två olika organisationsalternativ, 43 eller 64 tingsrätter i landet. Det väckte mycket opposition. Tingsrätterna är symboler i det här landet som gör att det blir mycket diskussion när man ska förändra dem.  År 1998 fann Laila Freivalds för gott att återkalla uppdraget till utredningen. I stället hade hon och den socialdemokratiska regeringen kommit på att den taktiska vägen för att uppnå de syften som man hade bestämt sig för var att göra detta länsvis och etappvis successivt framåt. 

Vi hade 96 tingrätter fram till år 1999. De är nu nere i 52. Det är 44 som har försvunnit under de år som Bodström har varit justitieminister och Socialdemokraterna har styrt Sverige.  Av någon anledning meddelande den socialdemokratiska regeringen i slutet av år 2004 att man inte skulle göra några fler förändringar trots att det fanns förslag och några områden i Sverige, däribland Norrland, som man inte hade behandlat. Men det hade kanske politiska syften att man då gjorde en paus. 

Efter regeringsskiftet år 2006 inställde sig naturligtvis frågan vad den borgerliga regeringen skulle göra i frågorna om tingsrätterna. Det återstod före detta Skaraborgs län, Södermanlands län, Örebro län och Norrland som inte hade förändrats av Socialdemokraterna.  Under vår tid i opposition hade vi hela tiden krävt en helhetssyn på frågan om tingsrätterna och en långsiktig plan för hur den yttre organisationen skulle se ut, men det hade gång efter gång röstats ned. Den borgerliga regeringen lät Statskontoret göra en utvärdering för att man skulle kunna ta ställning till hur läget var och vad som var det vettiga steget att ta.  När den utredningen väl var framme var det alldeles uppenbart att det inte var lämpligt att börja riva upp ett antal sammanläggningar. Det hade krävt mycket större skäl för att göra detta även om många politiker från den borgerliga sidan säkert skulle vilja se att man gjorde vissa förändringar i den riktningen. 

Vår regering valde den linjen att göra en likformighet och kongruens i den yttre organisationen för tingsrätterna. Det är vad vi ska ta ställning till i dag. Man har lagt fram förslag beträffande just de områden som jag nämnde för en stund sedan.  Man kan naturligtvis fråga sig vad det är som gör att Socialdemokraterna i dag inte är med på att vi ska göra förändringar i gamla Skaraborgs län, i Södermanlands län, i Örebro län och även titta på Norrlandsfrågan. 

Jag ska citera ur en Brännpunktsartikel. Den är visserligen gammal, men den har gällt hela tiden. Den är från Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 6 oktober 2003.  Där skriver dåvarande justitieminister Thomas Bodström följande: "Målsättningen för reformeringen är bl.a. att mål och ärenden avgörs med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet, att förutsättningarna för allmänheten att få tvister och andra rättsliga angelägenheter prövade ska vara lika över hela landet, att tyngdpunkten i den dömande verksamheten ska ligga i första instans samt att domstolarna ska vara moderna och attraktiva arbetsplatser.  Enligt min uppfattning är det nödvändigt att skapa en mindre sårbar domstolsorganisation - en organisation som står bättre rustad att hantera förändringar i omvärlden samtidigt som möjligheterna att utveckla verksamheten ökar.  Större enheter medför bättre förutsättningar för kompetensutveckling, specialisering och en stärkt beredningsorganisation. De genomförda organisationsförändringarna har utvärderats med gott resultat och arbetet med att reformera domstolsorganisationen kommer att fortsätta under nästa år." 

Det var vad Thomas Bodström sade år 2003. Då frågar man sig: Vad är det som gör att Socialdemokraterna i dag inte vill fortsätta och så att säga göra färdigt den yttre organisationen med de motiven? Det är naturligtvis politik och ingenting annat. Det passar bättre att opponera än att fullfölja sin egen linje.  För min egen del är jag övertygad om att förändringarna i Örebro län, före detta Skaraborgs län och Södermanlands län hade sett minst likadana ut under en socialdemokratisk regering. Dessutom tror jag att det hade blivit helt annorlunda uppe i Norrland än med det förslag som vi har på bordet i dag. 

Som synes är Jan Ertsborn kunnig på området, måhända därför att han själv är advokat. Roligt med ett sådan genomtänkt inlägg i denna debatt, och intressant att den i alla tv-soffor närvarande Thomas Bodström inte närvarade när hans fråga debatterades och beslutades...


Tingsrättsdebatt



I går var det stor debatt om tingsrätterna. Av en slump så råkade jag titta på riksdagens snabbprotokoll från den debatten och fastnade för ett rejält och genomarbetat inlägg av min partivän, Jan Ertsborn från Halland, som för övrigt gästade Sundsvall för inte så länge sedan. Så här inledde han debatten. Den som vill läsa hela progokollet hittar det
här


Anf. 2 JAN ERTSBORN (fp):

Fru talman! Det anses i många fall väldigt ofint att tala om och till personer som inte är närvarande. Men jag kan inte underlåta att notera att justitieutskottets ordförande, den tidigare justitieministern som har haft ansvar för de här frågorna under sex år, inte ens är närvarande här i kammaren. Jag tycker att det är att visa en nonchalans mot riksdagens arbete. 

I dag när vi tänker sätta punkt för många års förändringar inom rättsorganisationer är det på sin plats att göra en liten tillbakablick. Ända fram till år 1971 hade vi olika domstolar i Sverige. Vi hade häradsrätter på landet och rådhusrätter i en hel del städer. Det var häradsrätter med en häradshövding och några notarier och rådhusrätter med borgmästare med två eller flera rådman. Det var sammanlagt 141 domstolar.  Den 1 januari 1972 trädde 1971 års domstolsreform i kraft. Det var väl en av de mest välmotiverade som gjorts i det här landet. Det var fråga om att uppnå en likformighet i domstolsväsendet för hela landet. Man hade en målsättning med en sysselsättning i domstolarna för minst tre domare. Man kom fram till en organisation med 100 tingsrätter som sedan kom ned lite grann under tiden fram till 90-talet. Begreppet tingsrätt togs fram och lagman som chef. 

Det blev lugn och ro i tingsrättsorganisationen under 70-talet och större delen av 80-talet. Men sedan började den socialdemokratiska regeringen att titta på domstolsorganisationen igen. Här var det ingen tvekan om att det var fråga om omfattande sammanläggningar i besparingssyfte. Det tillsattes utredningar och gjordes arbete i Justitiedepartementet. Man var till och med nere i och talade om att vi inte behövde mer än 30 tingsrätter i Sverige. 

Den borgerliga regeringens justitieminister lade år 1993 de utredningarna på hyllan och konstaterade att det system som hade införts den 1 januari 1972 fortfarande var tillfredsställande med i huvudsak många domsagor med tre domare.

Men efter regeringsskiftet år 1994 kom den socialdemokratiska regeringen igen in på att här måste ske besparingar. Det var ingen tvekan om att det var besparingar. Man nämnde till och med att det kunde handla om att göra utgiftsminskningar om 200 miljoner per år.  Den dåvarande justitieministern Laila Freivalds tillsatte en domstolsutredning som arbetade med två olika organisationsalternativ, 43 eller 64 tingsrätter i landet. Det väckte mycket opposition. Tingsrätterna är symboler i det här landet som gör att det blir mycket diskussion när man ska förändra dem.  År 1998 fann Laila Freivalds för gott att återkalla uppdraget till utredningen. I stället hade hon och den socialdemokratiska regeringen kommit på att den taktiska vägen för att uppnå de syften som man hade bestämt sig för var att göra detta länsvis och etappvis successivt framåt. 

Vi hade 96 tingrätter fram till år 1999. De är nu nere i 52. Det är 44 som har försvunnit under de år som Bodström har varit justitieminister och Socialdemokraterna har styrt Sverige.  Av någon anledning meddelande den socialdemokratiska regeringen i slutet av år 2004 att man inte skulle göra några fler förändringar trots att det fanns förslag och några områden i Sverige, däribland Norrland, som man inte hade behandlat. Men det hade kanske politiska syften att man då gjorde en paus. 

Efter regeringsskiftet år 2006 inställde sig naturligtvis frågan vad den borgerliga regeringen skulle göra i frågorna om tingsrätterna. Det återstod före detta Skaraborgs län, Södermanlands län, Örebro län och Norrland som inte hade förändrats av Socialdemokraterna.  Under vår tid i opposition hade vi hela tiden krävt en helhetssyn på frågan om tingsrätterna och en långsiktig plan för hur den yttre organisationen skulle se ut, men det hade gång efter gång röstats ned. Den borgerliga regeringen lät Statskontoret göra en utvärdering för att man skulle kunna ta ställning till hur läget var och vad som var det vettiga steget att ta.  När den utredningen väl var framme var det alldeles uppenbart att det inte var lämpligt att börja riva upp ett antal sammanläggningar. Det hade krävt mycket större skäl för att göra detta även om många politiker från den borgerliga sidan säkert skulle vilja se att man gjorde vissa förändringar i den riktningen. 

Vår regering valde den linjen att göra en likformighet och kongruens i den yttre organisationen för tingsrätterna. Det är vad vi ska ta ställning till i dag. Man har lagt fram förslag beträffande just de områden som jag nämnde för en stund sedan.  Man kan naturligtvis fråga sig vad det är som gör att Socialdemokraterna i dag inte är med på att vi ska göra förändringar i gamla Skaraborgs län, i Södermanlands län, i Örebro län och även titta på Norrlandsfrågan. 

Jag ska citera ur en Brännpunktsartikel. Den är visserligen gammal, men den har gällt hela tiden. Den är från Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 6 oktober 2003.  Där skriver dåvarande justitieminister Thomas Bodström följande: "Målsättningen för reformeringen är bl.a. att mål och ärenden avgörs med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet, att förutsättningarna för allmänheten att få tvister och andra rättsliga angelägenheter prövade ska vara lika över hela landet, att tyngdpunkten i den dömande verksamheten ska ligga i första instans samt att domstolarna ska vara moderna och attraktiva arbetsplatser.  Enligt min uppfattning är det nödvändigt att skapa en mindre sårbar domstolsorganisation - en organisation som står bättre rustad att hantera förändringar i omvärlden samtidigt som möjligheterna att utveckla verksamheten ökar.  Större enheter medför bättre förutsättningar för kompetensutveckling, specialisering och en stärkt beredningsorganisation. De genomförda organisationsförändringarna har utvärderats med gott resultat och arbetet med att reformera domstolsorganisationen kommer att fortsätta under nästa år." 

Det var vad Thomas Bodström sade år 2003. Då frågar man sig: Vad är det som gör att Socialdemokraterna i dag inte vill fortsätta och så att säga göra färdigt den yttre organisationen med de motiven? Det är naturligtvis politik och ingenting annat. Det passar bättre att opponera än att fullfölja sin egen linje.  För min egen del är jag övertygad om att förändringarna i Örebro län, före detta Skaraborgs län och Södermanlands län hade sett minst likadana ut under en socialdemokratisk regering. Dessutom tror jag att det hade blivit helt annorlunda uppe i Norrland än med det förslag som vi har på bordet i dag. 

Som synes är Jan Ertsborn kunnig på området, måhända därför att han själv är advokat. Roligt med ett sådan genomtänkt inlägg i denna debatt, och intressant att den i alla tv-soffor närvarande Thomas Bodström inte närvarade när hans fråga debatterades och beslutades...


Statssekreterare

Är ett mäktigt släkte. I dag lyssande jag till de "tyngsta" i alliansregeringen, nämligen de som arbetar i statsrådsberedningen närmast partiledarna och det så kallade inre kabinettet. De redogjorde för mycket av det som regeringen redan hunnit genomföra (en imponerande lista) och även en del av det som är på G (också en diger lista). Man kan inte låta bli att imponeras över regeringens frenesi - och den koll som statssekreterarna har på både stort och smått!

Oppositionens inbördeskrig

Problemen för oppositionen fortsätter. Eller inbördeskriget kanske man ska kalla det med tanke på de senaste veckornas utveckling...

Det hela tog ordentlig fart i höstas med frontalangrepp från Peter Eriksson mot Lars Ohly i intervjuer och debatter . När vågorna lagt sig kom för bara någon vecka sedan en debattartikel där miljöpartister ville
sparka ut vänsterpartiet från samarbetet. Detta besvarades några dagar senare av några andra miljöpartister som skrev att man inte kunde säga att socialdemokraterna egentligen är något bättre än vänstern och häromdagen var det vänsterledaren som gick till angrepp mot socialdemokraternas inställning i kollektivavtalsfrågan.

Man frågar sig nu två saker. Vart ska detta sluta, om det nu slutar & Kommer att finnas en samlad opposition inför nästa val.

Allt tyder på ett rungande nej!

Budget, budget, budget

Nu är den här tiden på året då man sitter med pärmar, tankar, samtal och önskemål. Ja, alltså det som kallas budget. Det är samtidigt otroligt intressant och närmast ändlöst när alla trådar i kommunens miljardekonomi ska nystas samman till en fungerande verksamhet.

Hur går det då?

Ja, bra för Alliansen kan jag säga utan att avslöja något av det blivande innehållet. Hur det går för majoriteten har jag ingen aning om. Det lär väl visa sig...


Tomt och tamt på första maj

Det var intressantare än på länge att följa årets aktiviteter på första maj. Med opininsvinden i seglen och all kritik som framförts mot regeringen kunde man tro att det skulle sjuda av protesterande vänstermänniskor på Stora Torget i år. Men i stället blev det tvärtom. Ett av de minsta tågen någonsin lyckades socialdemokraterna samla, och enligt ST:s rapport var det ett "litet och trött" demonstrationståg som marscherade fram.

Tydligt är att socialdemokraterna,eller övriga vänstern (100 deltagare i vänsterns tåg och 30 i det tredje "sekttåget" inte förmår samla och entusiasmera människor i dag. Kanske har det att göra med att socialdemokraterna fortfarande inte står för någon egen tydlig politik, utan mest ägnar sig åt att sjunga klagosånger.

Ett exempel på besvikelsen över Sahlins oförmåga att presentera intressant politik var den diskussion som fördes i Studio 1 i slutet av veckan, där Peter Akinder, politisk redaktör på s-märkta Östra Småland, analyserade partiets vårproposition som en ljummen och avlsagen lättöl som går att tvinga i sig, men som inte smakar gott... Det är klart att ett sådant parti inte drar några massor av människor.

Det var som sagt intressant. När man trodde på en stark insats av socialdemokraterna under första maj blev den som svagast. Lägg därtill det ständiga kivandet mellan vänstern och miljöpartiet så kan det inte vara så där överroligt att vara valstrateg för oppositionen...