Freivalds avgång, vem kommer efter?

I dag kom det som till slut blev oundvikligt. Utrikesminister Laila Freivalds valde att avgå (eller uppmanades att avgå, därom vet vi inget). Beskedet var väntat. Nedsläckningen av en partipolitisk hemsida blev en händelse för mycket, i ett ganska långvarigt förlopp med inte minst tsunamikatastrofen.

Frågan blir nu vem som efterträder Freivalds. Helt klart är att det inte blir tillfällige stand inen Bosse Ringholm, och tur är väl det. Men valet av utrikesminister är viktigt. Det är en av regeringens tyngsta poster, och har stor betydelse för Sveriges tyngd och roll i inte minst EU. Också för Göran Persson är möjligheten att välja en ny minister ett viktigt tillfälle. Med ett osäkert läge inför höstens val lär han vilja ta in en ny person, som kan lyfta regeringens anseende.

Men vem?

Hittills har Göran Persson krävts tidigare statsrådserfarenhet för att sedan bli chef för utrikesdepartementet. Freivalds hade varit justitieminister, Anna Lindh miljöminister och Lena Hjelm Wallén hade ett antal olika statsrådsuppdrag innan hon blev hans första utrikesminister efter regeringsombildningen 1996.

Det är därför sannolikt att den nya utrikesministern kommer från den sittande regeringen, eller någon av de tidigare ministärerna. Dock är det svårt att hitta så många spännande kandidater. Av de avgångna ministrarna är det knappast någon som kan vara aktuell för comeback. Att Laila Freivalds togs till nåder av GP får nog anses vara ett undantag.

Därför är det inom dagens kabinett efterträdaren sannolikt hämtas. Där står ett antal namn till buds. De båda statsråden inom UD; Carin Jämtin och Barbro Holmberg är naturligtvis kandidater, men ingen av dom verkar kunna bidra till att stärka partiet på det sätt som GP sannolikt strävar efter.

Jag tror i stället att valet faller på någon av de påläggskalvar och framtidsnamn som statsministern har plockat in: Tomas Bodström, Jens Orback, Morgan Johansson eller Ulrika Messing. Och av dessa tror jag den sistnämnda ligger närmast till hands.

Bodström är stark i den roll han har nu, och jag tror inte att GP vill försöka hitta en ny justitieminister (annars vore det lite lustigt om Freivalds efterträdare som justitieminister också blir hennes efterträdare som utrikesminister). Jens Orback är duktig på att prata och är populär hos många, men har hittills inte visat någon politisk styrka. Ett för svagt kort på en så viktig post. Samma omdöme går för Morgan Johansson, som till råga på allt dessutom är totalt okänd för de allra flesta. 

Ulrika Messing däremot har en ordentlig erfarenhet efter många år i regeringen, om än alltid med ett biträdande framför sina statsrådstitlar, samtidigt som hon har en stark position inom partiet. Messing fick också goda betyg för sina insatser efter Gudrunstormen och anses som varandes handlingskraftig. Dessutom tillhör hon Göran Perssons favoriter. Mitt tips blir alltså att Ulrika Messing inom kort kommer att utses till ny utrikesminister. Men jag skulle inte bli förvånad om det dyker upp ett helt annat namn än de jag spekulerat kring. GP älskar att överraska, det ska man aldrig glömma.

Hot kan inte accepteras

I dag väcks åtal mot en man som hotat socialnämndens ordförande i Sundsvall per telefon. Jag tycker det är bra att frågan prövas, och att det finns en tydlig inställning från rättsväsendet att hot mot förtroendevalda inte kan accepteras.

Det har varit några tv-program och artiklar om just hot mot förtroendevalda, bland annat om en politiker i Gävleborg. Också kokalt har intervjuer också gjorts med politiker om hur de upplever sin situation . Glädjande nog är det mycket sällsynt att hot framförs, även om det sker.

Det är otroligt viktigt för ett öppet och demokratiskt samhälle att förtroendevalda kan fullgöra sina uppdrag. Man ska inte behöva känna obehag eller rädsla för att fatta vissa beslut, som kan vara obekväma. Demokratin måste respekteras. Så enkelt är det, och för detta har vi ett gemensamt ansvar att förklara och försvara.





Det har kommunledningen bestämt

Förslaget om att bygga en multihall i inre hamnen för cirka en halv miljard kronor har väckt en viss debatt och jag har tidigare skrivit om det här på bloggen.

Frågan ska nu utredas av en särskild programgrupp med tjänstemän och förtroendevalda. Folkpartiet kommer att delta konstruktivt och aktivt i det arbetet, förhoppningsvis som deltagare i gruppen. Vilka som kommer att sitta med i denna grupp avgörs på tisdag eftermiddag.

 

Folkpartiets inställning när det gäller förslaget om en multihall har varit tydlig hela tiden. Ett dyrt nybygge i hamnen ställas mot konsekvenser för övrig kultur och fritidsverksamhet, som till exempel stängda bibliotek och annat. Självklart måste också en avvägning mot andra kommunala uppdrag som skolan och äldreomsorgen göras innan något beslut om ett bygge kan tas.

Mot den bakgrunden lämnade (fp), (m) och (kd) tillsammans in en skrivelse till kommunen med frågetecken som måste rätas ut.

 

Ett av dessa frågetecknen var vart äventyrsbadet ska placeras; vid sporthallen eller i hamnen. Eftersom det handlar om idéer på två stora projekt är det viktigt att göra en gemensam analys av dem så att lösningen blir den bästa för Sundsvall.

Vårt förslag var att detta skulle ingå i uppdraget som programgruppen skulle påbörja, och ingen har sagt emot detta. Men nu kan vi läsa i dagens ST att "kommunledningen" har tänkt färdigt när det gäller äventyrsbadet, och att äventyrsbadets placering i det närmaste är avgjord. En viktig frågeställning har alltså ryckts undan, redan innan något arbete påbörjats. Det är beklagligt.

 

Det föranleder också frågan vilka som utgör "kommunledningen" i Sundsvall. I vart fall kan det inte vara den kommunstyrelse som valts, för någon information om den pågående tankemödan gavs i alla fall inte när den sammanträdde i måndags. Kommunledningen befinner sig tydligen någon annanstans, kanske på socialdemokraternas partiexpedition. Vad vet jag?

Det jag däremot är övertygad om är att förslaget om en multihall kräver en öppen, mångsidig och seriös diskussion. Vi har alla i färskt minne scenhusdebatten, som jag inte vill ha en repris av. Jag hoppas därför att vi får en bra diskussion om det förslag om multihall som presenterats, där svaren inte är givna på förhand och där frågor inte rycks undan allt eftersom.


Grattis skolan!

Grattis, Sundsvalls skolor och förskolor. "Bara" två månader in på 2006 har ni nu fått en budget så att ni vet vilken ekonomi ni har, så att ni kan anställa en lärarvikarie om det behövs, eller köpa in en uppsättning pedagogiska leksaker till förskolebarnen.

Visst är det märkligt att det ska ta två månader innan en budget fastställs. Det känns faktiskt alarmerande, när det till råga på allt är kommunens största nämnd som omsätter 1,4 miljarder kronor, som inte klarar denna grundläggande uppgift.

Lika mycket grattis kan man inte säga till Sundsvalls bussåkare, som drabbats av allehanda problem med sena, överfulla eller uteblivna bussar sedan den senaste upphandlingen. I dag hölls ett möte mellan kommunen, Länstrafiken och Busslink för att dryfta problemen. Jag kunde själv inte vara med på mötet, men på de rapporter jag fått därifrån så finns det kanske hopp om vissa förbättringar från när man övergår till sommarturlistan. Men ta i trä. Den som lever får se.

Jämställdhetsdebatt

På internationella kvinnodagen deltog jag i en paneldebatt om jämtälldhet i Sundsvalls kommun, i Stadshuset. Ämnet är intressant och viktigt. Och det är roligt att jämställdheten får stå i fokus, för undantags skull.

Debatten blev väl inte speciellt överraskande. Det är svårt att gå in på djupet när sju partiföreträdare (från början var vi bara sex, eftersom socialdemokraterna inte dök upp, men deras stol fylldes efter ett tag av kommunalrådet Ewa Back i alla fall) ska vara med och tiden är begränsad till en knapp timme.

Jag tycker en intressant bakgrund till diskussionen är den lönerevision som gjorts i Sundsvalls kommun. Av den kan man utläsa en ganska jämställd lönesituation, men också att tydliga brister som det behövs punktinsatser för att rätta till. Därför har också kommunen avsatt särskilda pengar för att de närmaste tre åren rätta till dessa löneskillnader. I praktiken innebär det många hundralappar i plånboken för kvinnor som fått stå tillbaka lönemässigt för män. Jag tycker det är bra. Och inte en dag för tidigt.

Lite groll hann det bli under debatten, kring folkpartiets med fleras förslag att hushållsnära tjänster inte ska beskattas så högt som i dag. I Finland har man ett sådant system, som fungerar utmärkt. Det har givit fler arbeten och många familjer har kunnat skaffa sig med tid tillsammans, när hushållsarbetet blivit mindre.

Detta gillar dock inte sossar och vänsterpartister. För dem är det okej att man får göra avdrag i deklarationen för att byta fönster, men inte för att få dem putsade. Snurrig logik, minst sagt.

Men egentligen tycker jag inte att frågan om hushållsnära tjänster hör hemma i en jämställdhetsdebatt. Det förutsätter nämligen att det är kvinnorna som ska ha huvudansvaret för hemmet, och som avlastas med vårt förslag. Visserligen är det oftast så i praktiken att kvinnorna har mer ansvar hemma, men min poäng är att familjerna måste bli mer jämställda, oavsett hur mycket hushållsarbete man gör, och oavsett husthållsnära tjänster eller inte. Därför var det lite märkligt att den frågan dök upp i debatten. Men kanske var det ett symptom på att jämställdhetsfrågor inte är så vanligt förekommande i en del partier.

Tyvärr var det många frågor vi inte hann med under den knappa timmen som stod till förfogande. Våld mot kvinnor, hur barnen behandlas i skolan och redan på förskolan med mera. Därför skulle det vara intressant med en uppföljare framöver. Jag deltar gärna.

Avslutningsvis var det roligt med miljöpartistens Inger Paulssons avslutande ord i debatten. Folkpartiet gör ju i alla fall något, syftande på våra motioner om att föräldraanpassa politiken och att granska socialtjänsten ur ett jämställdhetsperspektiv. Inte så vanligt med beröm över partigränserna, tyvärr. Så tack för det, Inger.

Alliansturnén

Som sig bör startade partiledarna i Allians för Sverige sin Norrlandsturné i Sundsvall i förmiddags. Jag gick till den en timme långa träffen med kvinnliga akademiker och företagare med viss förväntan. Inte främst över det politiska budskapet, utan för att jag var intresserad av hur ledarkvartetten skulle fungera ihop (jag har aldrig sett dem vid samma tillfälle förut).

Som alla vet är personkemin viktig i varje lyckosam organisation, och ska man kunna genomföra en förändrings- och förnyelsepolitik för Sverige krävs verkligen samarbetsanda, tillit och arbetslädje. Saknas det kan hela organisationer låsa sig och bli oförmögen att hantera ens de enklaste uppgifter.

Så, hur var det då?

Ja mötet var väl i sig inget särskilt. Cirka 100 åhörare och korta apeller från de fyra partiledarna samt påföljande frågestund. Men det fanns en tydlig energi från partiledarna, som kändes ända till oss som satt längst ned i salen. Dessutom fanns det plats för skratt, självironi och glimten i ögat, inte minst från Lasse Leijonborg och Göran Hägglund (vilken kanske överraskar några av er läsare). Det var helt enkelt ett levande och fungerande samspel som lovar gott vid ett maktskifte efter valet.

Nu rullar norrlandsturnén vidare per buss hela vägen upp till Luleå med en handfull stopp på vägen. Jag tycker det är bra med den här typen av möten runt om i landet. Det visar på en beslutsamhet och målmedvetenhet inför uppgiften som jag upplever att (s), (v) & (mp) saknar. Eller som Fredrik Reinfeldt sa på ett ungefär; "när ni ser oss resa runt i landet så är det för att markera vikten av det vi vill åstadkomma. Samtidigt kan ni ju fundera över hur ofta ni ser vänsterkartellen tillsammans på olika orter och vad det signalerar".
 
Visst ligger det något i det. Vilka som vill nytt och vilka som bara rullar på i gamla hjulspår.

Junilistan

Som jag skrev i går, så debatterade jag med Lars Wohlin på kårhuset i Sundsvall. Ett mycket bra initiativ från studenterna, som kör en debattserie under våren med olika partier.

Junilistan har väl inte direkt rosat marknaden efter deras framgång i parlamentsvalet. Dels beror det på att det är en väldig skillnad på människors intresse och åsikter om nationell och europapolitik, men efter i går tror jag också det beror på att junilistan faktiskt är ganska svaga på den nationella arenan. Det vimlade av faktafel när Lars Wohlin talade. I hans värld har Norrbotten en miljon invånare, bara för att ta ett exempel, och har man inte koll på grunderna blir man helt enkelt inget intressant alternativ för de flesta väljare.

Dock var det en trevlig kväll, med rätt många åhörare som ställde frågor.

Både trevligt och intressant var dessutom gårdagens lunchmöte, med Israels ambassadråd, Ran Yaakoby. Det händer mycket i mellanöstern. Det palestinska valet, med Hamas maktövertagande och det stundande Israeliska valet till det nationela parlamentet; Knesset.

Jag är oroad över utvecklingen. Hamas har ännu inte tagit avstånd från den terrorism som präglat organisationen genom alla tider, och det är mycket oroande. Vad som gör saken värre är att just Hamas tillträde i Palestina kan stärka de mest aggressiva israeliska högerpolitikerna inför valet där. Risken blir därmed att vi kommer att ha två gamla trätobröder som leds av politiker och partier där samförståndssökande och kompromissviljan är totalt obefintlig.

Ambassadrådet sa en sak, som jag fäste mig vid. Och det var vår ensidiga rapportering från vad som händer i mellanöstern. Självklart ansåg han att Israel framhölls för negativt, men det är ändå intressant att fundera kring vilken bild vi får av omvärlden. Jag minns från ett samtal med Marit Paulsen för några år sedan, då hon berättade vad ett av hennes barn som då bodde i Danmark sa: Vi får en helt annan beskrivning av världen här än hemma i Sverige. Den bilden har också bekräftats när jag pratat med kollegor i Malmö, som kan se både svensk och dansk TV.

Jag tycker man kan begära mer av public service tv (och radio) när det gäller mångfald, eftersom det ger oss ett bredare perspektiv till saker som sker och gör det lättare för oss att förstå sammanhang och olika aspekter på frågor. För mig var den arabiska kanalen Al Jazira en ögonöppnare under Afganistankriget, och ett viktigt alternativ till CNN. Vi behöver mer av sådant.

Så ett avslutande ord om Junilistans chanser att komma in i riksdagen...

När de ställde upp till europaparlamentet i juni 2004 valde de namnet junilistan. Det blev en succé.

Inför riksdagsvalet, som infaller den tredje söndagen i september, har junilistan valt att kalla sitt program för oktobermanifestet.

Är det månne ett tydligt tecken på ett parti som hamnat fel i tiden?

Du påstår fel, Christer Berglund

Socialdemokraternas tänkta toppnamn inför höstens val, Christer Berglund, uttalade sig i Dagbladet om folkpartiets syn på förslaget om en multihall i hamnen, till en kostnad av en halv miljard. Enligt Berglund "är det bara folkpartiet som säger blankt nej".

Problemet för Berglund, och som nu också blivit ett problem för Dagbladets läsare, är att folkpartiet alls icke sagt nej. Fp:s spontana reaktion på förslaget var en skepticism , men att vi ska diskutera det i partiet. Av detta har alltså Berglund gjort en höna, som innebär att vi sagt blankt nej.

Frågan är vad som är mest oroande. Att sossarnas toppnamn inte har bättre koll på vad andra partier tycker om deras förslag, eller försöken att tillskriva andra partier åsikter de inte har. Jag hade förväntat mig bättre av Christer Berglund, som jag känner som en sympatisk och engagerad politiker.

Det politiska samtalet mår bäst av sakliga och tydliga diskussioner. Inte av sådana uttalanden som vi prenumeranter av Dagbladet tyvärr kunde läsa i dag.



En valdebatt

I kväll anordnas en tidig valdebatt på Kårhuset i Sundsvall, där Junilistans EU-parlamentariker Lars Wohlin och jag ska samtala och svara på frågor inför höstens val. Ett bra initiativ av de studenter som anordnar detta, och en spännande utmaning för mig personligen. Jag är ju mer van vid kommunalråd än MEP:ar. Hur som helst ska det bli roligt att bryta argument tillsammans med en intresserad och ung publik!

Du kan läsa lite mer på studentkårens hemsida:

http://www.sundsvallskarhus.se/

Skola utan budget

Sundsvalls kommuns största nämnd heter barn- och utbildningsnämnden. Den ansvarar för förskola, fritids, grundskola, gymnasium, kulturskola och en del annat. Nämnden omsätter cirka 1,4 miljarder, har 3500 anställda och 20 000 barn/elever i olika åldrar.

Det är en nämnd där man kan tycka att det är viktigt med en bra och fungerande budget. Men så är inte fallet. Faktum är att rektorer och förskolechefer fortfarande saknar en budget för 2006. Och detta skriver jag alltså när de två första månaderna för just 2006 är till ända.

Detta är uppseendeväckande i överkant, inte minst eftersom löften om en färdig budget har levererats återkommande sedan i december. Tydligt är att socialdemokraterna inte bara saknar visioner för skolan, de klarar inte ens att ge den en budget.