Företagsklimatet i Sundsvall: Bättre, men sämre

I dag har det pratats företagsklimat för nästan hela slanten, när kommunfullmäktige bjudit in förträdare för de tre näringslisorganisationerna Företagarna, Handelskammaren och Svenskt Näringsliv samt ett par företagare till ett förmiddagsseminarium.

Det var ett bra initiativ, och intressant. Inte minst eftersom det kändes som att alla som äntrade talarstolen och visade sina bilder pratade om punkter ur folkpartiets partiprogram: Billigare att anställa. Avskaffa medfinansieringen i sjukförsäkringen. Mer flexibilitet i arbetsrätten. Uppmuntra arbete. Och så vidare. Jag kan tro att många vänsterpartister och socialdemokrater skruvade sig i bänken när de fick höra lokala företagare peka ut problem efter problem som de vägrar lösa.

I samband med seminariet presenterade Svenskt Näringsliv aktuella siffror från sin företagsbarometer. Det hela kan sammanfattas med den något udda ordkombinationen "bättre, men sämre". Bättre på så sätt att omdömet repat sig lite efter fjolårets kollaps, där Sundsvall rasade över 80 platser i rankingen. Men sämre, genom att omdömena är lägre än för två år sedan. Även om jag tror att socialdemokraterna kommer försöka spinna positivit på det som sades i dag, är verkligheten att det upplevda företagsklimatet i Sundsvall är sämre i dag än för två år sedan.

Det finns många saker vi kan göra kommunalt, för att förbättra företagsklimatet. Enklare regler, snabbare handläggningar, mer konkurrensutsättning och fler upphandlingar t ex. Men de stora besluten måste fattas av riksdagen, men med den majoritet som finns där i dag verkar det förtvivlat svårt att få några positiva förändringar till stånd.

I helgen kunde man till exempel läsa i Dagbladet om företagare som protesterar mot regeringens förslag att alla ska ha rätt till heltidsarbete. Som en företagare uttryckte det: Ett helt ogenomtänkt förslag. Till råga på allt har förslaget om rätt till heltid fått en efterföljare i en utredning som föreslår rätt till deltid... Man undrar hur regeringen ska ha det egentligen. Jag har skrivit om dessa förslag tidigare i lokaltidningarna, och det känns bra att företagare i stan delar min kritik.

Sverige och Sundsvall behöver företagare och företag. Därför måste vi ge dom bra förutsättningar. Det är dags att avskaffa mytbildningar om att företagare är kapitalister som bara vill suga ut arbetarna. Det kanske fungerar i vänsterns interna propaganda, men med verkligheten har det väldigt lite att göra.

Företagare är helt vanliga människor, som dessutom ser till att ge försörjning till många i vårt samhälle. Sådana människor ska vi uppskatta. Inte beskatta sönder!

Mailar-Mats bättre än chefen

För några inlägg sedan började jag notera valrörelsens lågvattenmärken. En, som jag trodde då, stark förstaplats belades av socialdemokraternas partisekreterare; Marita Ulvskog, efter ett särdeles dumt utspel om att företag skulle låta bli att göra investeringar i Sverige för att de inte gillade sossarna. Det var så särdeles dumt att jag trodde hon skulle få ligga i topp på listan länge.

Men (tyvärr!) trodde jag fel.

Sannolikt inte beroende på min enkla blogg bestämde sig en av Maritas medarbetare att putta ner sin chef genom att skicka fingerade e-postmeddelanden om Fredrik Reinfeldt till diverse nyhetsmedier. Denne medarbetare; Mailar-Mats (som arbetar/de på sossarnas partihögkvarter i Stockholm), tänkte nog att det var ett bra sätt att sabotera för moderaterna i valrörelsen. Vad han inte tänkte på, däremot, var att det inte är särskilt smart att skicka sådana mail från partihögkvarteret och därmed lämna ett elektroniskt spår till socialdemokraternas innersta krets. Men denna tankemiss är väl inte så underlig, med tanke på att redan hans första tanke att försöka misskreditera politiska motståndare var fullständigt uppåt väggarna från redan den.

Jag känner inte till några detaljer kring detta, förutom det som skrivits medier under dagen. Men helt klart är att valrörelsen tenderar sänka sig till en riktigt låg nivå, och att det är skärrade socialdemokrater som just nu står för de grövsta övertrampen mot en seriös politisk diskussion.

Det enda fina i denna kråksång kan möjligen vara att upptäckten av Mailar-Mats odåd kan förhindra andra (o)planerade negativa inslag i valdebatten. Jag tror nämligen att väljarna både är intresserade av och efterfrågar en saklig politisk debatt, om vad som verkligen skiljer de olika alternativen åt. Låt dem därför få det, i stället för skrämselpropaganda och allehanda tjuvnyp! 

500 miljonerskalaset

I Sundsvall hade vi för några år sedan en hamnfest. Nu verkar ett nytt kalas vara på gång, signerat socialdemokraterna och bekostat av skattebetalarna. I dag presenterade nämligen (s) och (v) sina planer på att för en en halv miljard skattekronor bygga ytterligare ett kulturhus och en till sporthall.

Jag tror för min del att sundsvallborna är mer intresserade av att bygga bättre skolor och bättre äldreboenden i Sundsvall, än av ett nytt kulturhus och en till idrottshall!

Det skulle förresten vara intressant att se hur många platser för äldre som i dag tvingas bo kvar hemma en halv miljard skulle räcka till, eller hur snabbt det skulle gå att åtgärda de bullerproblem som rapporterats från skolorna om de fick den summan att spendera...

Vi i oppositionen fick information om sossarnas planer en timme innan presskonferensen hölls nu på förmiddagen. Det var i alla fall ett fall framåt. Annars brukar vi bli uppringda av medier som berättar om majoritetens nya planer (på tal om en tidigare postning om sura sossar). Majoriteten var dock inte intresserade av att berätta om några ekonomiska kalkyler under informationsstunden. Faktum var att det inte finns några beräkningar gjorda, enligt vad de sa till oss. Man skulle kunna tycka att det är något märkligt att presentera en satsning på en halv miljard kronor, utan att berätta något om finansiering och driftbudget. Jag tycker det i alla fall. Och misstanken smyger snabbt på: Är detta så dyrt att man inte vågar skylta med kostnaden, utan mörkar för att slippa ännu en besvärlig debatt?

Inom folkpartiet kommer vi självklart att ta en diskussion om förslaget. Det avgörande, som jag ser det, är de ekonomiska kalkylerna. Men jag är avvaktande och skeptisk till att det finns någon ekonomisk realism i socialdemokraternas förslag. För folkpartiet har aldrig stora hus varit det viktiga, utan vanliga människors vardag.

Till sist är det ganska intressant att titta på sossarnas "record" när det gäller byggnationer de senaste åren.
 
2004: Beslut att bygga Scenhuset 1 för 120 miljoner kronor.
2005: Beslut att bygga Äventyrsbad för 150 miljoner kronor.
2006: Förslag att bygga Scenhuset 2 för 165 miljoner kronor.
2006: Förelag att bygga Multihall för 500 miljoner kronor.


 

Undrar vad som kommer härnäst!?

PS: Vid presskonferensen som (s) och (v) höll i dag var representanter för kultur- och idrottsliv inbjudna med avsikten att de skulle hylla förslaget. Jag undrar varför inte rektorer, äldreomsorgspersonal och anställda i hemtjänsten var inbjudna?


Betygsdebatt i Mittnytt

Var i kväll på Mittnytt för att kommentera Allians för Sveriges förslag att ge betyg från årskurs sex. Egentligen är det en ganska tacksam uppgift. En tydlig majoritet av föräldrarna vill se tidigare betyg och bättre uppföljning i skolan, liksom ett stort antal lärare. Men viktigaste av allt är att många elever vill få sina betyg tidigare. En undersökning som Dagens Nyheter gjorde för någon månad sedan visade att 2/3 av niondeklassarna ville ha betyg tidigare i skolan.

Betyg är en fråga som engagerar många, och där jag ofta ser hur åsikterna växlar beroende på ålder. I en utopisk skola tror jag alla är överens om att betygen inte skulle behövas, lika lite som prov och tentamina skulle behövas heller. Men nu lever vi i en verklighet som ser annorlunda ut. Inte minst här i Sundsvall, där kunskapsnivån sjunker både i grundskolan och gymnasieskolan.

Vad betygsdebatten av i dag handlar om är inte utopi kontra verklighet. Den handlar faktiskt om vi ska ordna skolan så att de elever som inte hänger med i det vanliga skolarbetet utan behöver extra stöd inte lämnas åt sticket, eller om dessa elever ska upptäckas och ge stöd. För trots allt är det så, att det är lättare att missa barn som inte får en tydlig uppföljning av sina kunskaper, än det är att missa ett barn som har ett IG i något grundläggande ämne.

Här finns det tyvärr en politisk konflikt, där socialdemokrater och vänsterpartister tycker betyg och utvärdering av kunskaper är fel och farligt. Vad de inte förstår är att den "snällism" som deras skolpolitik står för drabbar de barn som har sämst förutsättningar, genom att de tillåts slinka genom skolsystemet utan att bli behöriga för gymnasiet eller högskolan.

När kommunfullmäktige i januari hade sin årliga allmänpolitiska debatt inledde jag folkpartiets anförande med att berätta om en tjej från Sundsvall som börjat skolan med okej resultat, för att sedan falla rätt igenom utan att någon såg eller brydde sig. Hon var så glasklar när hon sa att tydligare krav i skolan hade kunnat hjälpa henne att få hjälp. I stället går hon i dag på en av alla varianter på individuella programmet, dit eleverna som inte klarar grundskolan hänvisas.

Skoldebatten är inte en debatt för eller emot betyg för mig. Det är en debatt om att varje människa ska kunna bli den de kan bli, genom att förvärva sig kunskaper och växa i skolan. Skoldebatten handlar om ökade klassklyftor, när elever från hem utan studievana slås ut i dagens skola. Skoldebatten handlar om att ge alla chansen. Skoldebatten handlar om att alla ska med, för att travestera en kär socialdemokratisk slogan.

Den sista frågan som jag fick i Mittnytt i kväll var om jag tror att Allians för Sveriges förslag om betyg från årskurs 6 kommer att bli en viktig fråga i valdebatten. Jag svarade att jag inte tror det (egentligen borde jag ha sagt att jag inte hoppas det, för det borde inte bli det). Däremot tror jag att skolfrågan blir en av valets viktigaste frågor. Med tanke på den skrala utvecklingen av vårt utbildningsväsende måste den bli det.

Rolig rubrik

Sundsvalls Tidnings rubrikmakare får ibland till det, tycker jag. Rätt roligt blev det på st.nu när de presenterade resultatet av det provval jag skrev om i min förra postning.

På nätet blev rubriken nämligen "Folkpartister i Sundsvall gillar Persson". Fyndigt, tycker jag!


Roligt resultat

Det händer mycket inom ett parti inför ett val. En av de viktigaste uppdragen är att ta fram en lista fyllda med bra kandidater att gå till val på. För folkpartiet i Sundsvall sker det genom att medlemmarna får rösta bland alla de som vill kandidera, och därmed peka ut hur de vill att listan ska se ut. Det har gjorts under januari, och i går presenterades resultatet.

Det var roligt, på flera olika sätt. Inte minst därför att så många medlemmar (66%) deltog i provvalet. Jag tror inte det har varit så högt deltagande någon gång förut, och jag gissar det är ett tecken på engagemang inför ett maktskifte här i sta'n.

Roligt var det också för mig, eftersom jag vann provvalet. Jag är glad och stolt över att fått så starkt stöd hos våra medlemmar sa jag till medierna - och det är jag verkligen!

Men något som också gladde mig var att våra medlemmar har röstat på många unga kvinnor. I förrgår kom rapporter om att bara var tjugonde ledamot i kommunfullmäktige var en kvinna under 37 år. Om folkpartiet gör ett lika bra val i Sundsvall i år som 2002 kommer 30 % att vara unga kvinnor!
 
Folkpartiet i Sundsvall har en mycket bra åldersfördelning, med både äldre och yngre aktiva (möjligen skulle vi behöva några fler i åldersspannet 18-23, men det får vi arbeta med).  Medan andra partier pratar om att engagera och släppa fram fler yngre, så gör vi det i praktiken.

Att vi har det så väl förspänt ska våra äldre trotjänare verkligen ha en stor del av äran för. De har pushat på och uppmuntrat nya förmågor att kliva fram. Min företrädare som gruppledare i kommunfullmäktige, Gerd Gabrielsson är ett av flera bra bra exempel på sådana folkpartister. Glad, stödjande och prestigelös gav hon en bra jordmån för oss yngre att växa i. Här tror jag att andra partier skulle ha mycket att lära, och det ganska snabbt.

Nu får vi se hur den slutliga listan kommer att se ut. Nästa torsdag har vi årsmöte, och då slås klubban i bordet.


Förskolans vardag

Jag har pratat med många föräldrar om situationen i förskolan på senare tid. Man är, med rätta, förbannad på hur kommunen kunnat ha så dålig planering att man nu tvingas in fler barn i redan stora barngrupper. Vi har i Sundsvall, tyvärr, en historia av brutna löften och politiska svek från majoriteten när det gäller förskoleverksamheten, och att nu göra barngrupperna större trots att man lovat det motsatta är ytterligare ett sådant.

Men allt är verkligen inte negativt, utan det finns mycket som är positivt också. Det ser man bäst när man gör nedslag på olika arbetsplatser, något jag gillar att göra. För att få en bättre bild av vardagen i just förskolevärlden besökte jag därför i dag föräldrakooperativet Mac och Mulle i Kvissleby.

Mac och Mulle är ett kooperativ som har funnits sedan 1997 och, som namnet kanske skvallrar om har man två inriktningar: Data (efter datorn Macintosh) och Skogsliv (skogsmulle). Med tiden har datorn fasats ut ur verksamheten mer och mer, men i samverkan med friluftsfrämjandet driver man skogsmulleverksamhet.

Det var ett riktigt trevligt och intressant besök, om vardagen för ett av de alternativ som finns till den vanliga kommunala förskoleverksamheten. Jag tror det är viktigt för en framåtsträvande kommun att det finns många olika alternativ att välja mellan inom barnomsorgen och även annars. Därför ska kommunen uppmuntra och stödja det som skapar bredd och mångfald!

Den viktigaste signalen jag fick var därför att föräldrakooperativet var nöjd med sitt förhållande till kommunen, och att de inte kände någon motsträvighet från politiker och tjänstemän. Det känns väldigt bra att höra detta. Från andra håll har jag nämligen mött starka signaler om att kommunen mer motverkar än uppmuntrar alternativ. Sedan var det självklart roligt att höra hur både personal och föräldrar trivdes med verksamheten och med varandra.

Det var också roligt att se hur föräldrarna i kooperativet är engagerade i förskolans verksamhet, och att de satsar så pass mycket tid på att hjälpa personalen och att fixa och dona för barnens skull. Här tror jag att just mindre enheter ofta har en fördel gentemot en större organisation, som lätt blir anonym och indirekt i stället för tydlig, enkel och lätt att påverka.

Nu är föräldrakooperativen i Sundsvall inte så många, utan den "vanligaste vardagen" finns i de kommunala förskolorna. För att få fler infallsvinklar ska jag därför inom kort göra ett besök där också, för att lyssna till föräldrars och personals synvikel från den verksamheten. Om detta får jag rapportera framöver!


Sura sossar i Sundsvall

I går surnade sossarna i Sundvall till över att oppositionen lämnade in sin budgetskrivelse för sent. Ja, de inte bara surnade till utan de blev så till den milda grad upprörda att de skickade ut ett pressmeddelande i ilfart där de anklagade alliansen för både ett och annat.

Efter att ha tagit del av mediarapporteringen kring denna uppståndelse, kan jag konstatera att den socialdemokratiska logiken minsann inte är så lätt att förstå. Och eftersom alla goda ting är tre, tänkte jag ge tre exempel på hur deras logik fungerar:

1) Först säger de att alliansens förslag var så sent inlämnat att de inte hann läsa det. Men samtidigt hinner de skriva ett pressmeddelande och klaga på det vi skrivit...

2) Ofast kallar de oss för högerspöken och andra (o)lämpliga uttryck. Sedan - som i går - anklagar de oss för att plagiera deras politik...

3) För de flesta politiker är det viktigt att få igenom sina förslag. Med andra ord vill man att andra partier ska hålla med. Men för socialdemokraterna är det ett bekymmer när de anser att vi tycker för lika...

Bakgrunden till att förslaget var sent inlämnat är ganska enkel. Vi är fem partier som samarbetar i Allians för Sundsvall, och de flesta av oss gör (till skillnad från sossarna och vänstern) detta vid sidan av sitt normala arbete. Eftersom vi siktar på att vinna valet och ge Sundsvall ett nytt politiskt ledarskap har vi velat arbeta ordentligt med vår budgetskrivelse, och det har helt enkelt fått ta lite extra tid. Jag tror faktiskt att sundsvallsborna är mer intresserade av vad förslagen innehåller än vilken dag de stämplats in i kommunkansliets diarium!

Att vi dessutom informerade både sossar och vänsterpartister för en vecka sedan att vi skulle vara sena (utan att de reagerade) gör att gårdagens reaktion känns ännu mer förhastad.

Men, det är ju valår och då verkar ingen sak vara omöjlig att göra partipolitik av. Uppenbart är att sossarna är skärrade inför höstens avgörande. Och jag kan inte låta bli att fråga mig: om dessa utspel kommer när det återstår sju månader till valet. Vad kommer då att komma när det återstår sju veckor?

Ligger det då något i att vi tycker "lika" som sossarna (eller att de tycker lika som oss). Ja, självklart finns det områden där vi delar åsikter - konstigt vore väl annat när vi bor i samma kommun. Men läser man våra skrivelser ser man att vi har valt helt olika kännetecken för kommunens verksamheter, att vi lagt olika utredningsuppdrag och att skrivelserna faktiskt har helt olika upplägg. Så visst finns det skillnader mellan vänsterkartellen och Allians för Sundsvall!

Till sist: I kommunstyrelsen förklarade sossarna och vänstern varför de ville bordlägga budgetförslaget. För att se vad som fanns i våra texter de kunde skriva in i sitt förslag. Vissa skulle kalla det för att plagiera, men det tyckte visst något parti var fult att göra...

En förmiddag i Matfors

I förmiddags satt jag i panelen vid en diskussion om värderingar och attityder med ungdomar i Matfors skola. Ett bra initiativ av skolan, vill jag verkligen säga. I panelen satt också företrädare för polisen, socialtjänsten, idrottslivet, en socialdemokrat och så musikentreprenören Glenn Olsson som liksom jag har gått just i Matfors skola i vår ungdoms glada dagar.

Det är lätt att i sådana här situationer bli vuxenmoralisk, och fördömande. Men skönt nog var det ingen som föll in i det spåret. Både från polisens och socialtjänsten lyftes fram att de allra flesta ungdomar är skötsamma och duktiga och från idrottens värld tyckte man att ungdomarna var bra och skötsamma, till och med bättre än förr i tiden. Roligt att få höra sådana ord från människor som vet vad de talar om.

Att vara ung i dag är inte särskilt enkelt. Det har det väl för all del aldrig varit, men förutom allt som händer under ens uppväxt, måste de nu också försöka hantera det mediala tryck som barn och unga möter i ett accelererande tempo. Internet, TV, Mobiler och så vidare blir en allt större del av ungas vardag och identitet.

Jag tycker det är bra saker, alltihopa, om man vet att hantera dom. Men inte lika bra om man inte kan göra det och ungdomar har sämre förutsättningar att göra det än vad vi kanske tror.

Ja, inte tekniskt så klart, men i fråga av att kunna hantera all information, alla trender och alla tendenser man möter. Ungdomar har nämligen inte den referensram av erfarenhet och annat som vuxna har, och därför är de mer utlämnade för andras påverkan.

Jag tror att vi i just detta har en av vuxenvärldens snabbast växande utmaningar. Att, utan för många moralpinnar, hjälpa barn och ungdomar att förstå och värdera informationssamhället så att de kan ta kloka beslut som passar dagens ungdomars önskemål och vilja.

Nu blev det inte så många ord sagda kring just detta under förmiddagen i Matfors, i stället pratade vi om droger, skolavgifter och annat som låg "top of the head" just denna gång. Men fler tillfällen kanske kommer, och jag är alldeles säker på att skolan arbetar med sådana diskussioner.

Vill passa på att säga tack till Carro som bjöd in mig, och hoppas på fler sådana här dagar.


Ulvskog, lägst hittills

Detta är ett ämne jag säkert kommer att återkomma till vad det lider. Det handlar nämligen om vilka utspel som har lägst nivå i den tilltagande valdebatten.

En "bra" start kom nyligen när socialdemokraternas partisekreterare, Marita Ulvskog, anklagade landets större företag för att medvetet hålla tillbaka investeringar i Sverige. Deras motiv skulle, enligt parti(s)ekreteraren vara att på det sättet påverka människor att rösta på den borgerliga alliansen.

Att Ericsson planerar 10 miljarder i forskningsinvesteringar i Sverige och 40 miljarder i andra investeringar kommande år brydde sig parti(s)ekreteraren inte om. Inte heller att statens egna bolag används - som mjölkkor för att finansiera de reformer som regeringen använder för sedvanligt valfläskande - delar ut miljardvinster spelade någon roll för henne.

Och det är här man kan se vad det hela egentligen handlade om. Om Marita Ulvskog stått rakryggad hade hon varit lika tuff mot de bolag där staten är stora ägare. Men nu var det inte bolagens utdelningar som hennes utspel handlade om. Det egentliga syftet var nämligen att skrämma fart i de egna valarbetarna och stödtrupperna, något som verkligen behövs om sossarna ska vinna höstens val.

När det gäller Sundsvalls kommun finns en skrälldus med olika kommunala bolag. Syftet med ett par av dom är bland annat att finansiera annan kommunal verksamet. Mitthems vinst används för att betala sporthallens underskotto och Sundsvalls Energis vinst används för att betala något annat. I praktiken innebär det att hyresgästerna och energikunderna i de kommunala bolagen tvingas betala en dubbel skatt: Först den vanliga kommunala skatten, och sedan en extra hög hyra för att hålla diverse kommunala anläggningar i gång. Att det dessutom sker genom ett skattetekniskt fiffigt upplägg, som innebär att (s) i Sundsvalls kommun undviker att betala skatt till (s) i riksdagen gör det hela än mer intressant...

Ja, bolagsdiskussioner är spännande och roliga. Lika roligt blir det dock inte att följa tävlingen "valrörelsens lägsta utspel". Undrar av vem och när Ulvskog kommer att passeras?

Hatbrotten ökar

Både i Stockholm och här i Sundsvalls misshandlades homosexuella personer i helgen. Skälet var ett enda: De älskar människor av samma kön. Som om det vore något farligt?

Från en början var jag orolig för att brotten skulle ha någon form av sammankoppling. Det är känt att extremister sedan tidigare försökt att sammanlänka sina aktioner för att de ska öka uppmärksamhetsgraden. Nu verkar det ändå inte vara så. Ändå är dessa misshandelsfall inte någon slump. Tvärtom är det alltför vanligt att människor hotas, förföljs och misshandlas för sin sexuella läggning.

Samtidigt som det skett en tydlig liberalisering av den allmänna attityden till homo- och bisexuella (men inte till transsexuella på samma sätt), finns det många som inte kan acceptera att människosläketet består av unika individer och att vi är olika varandra. I stället tar de sig rätten att bestämma vad som är normalt och onormalt. Och tar sig också rätten att misshandla och bestraffa de som anses onormala.

Här är det viktigt att vi som står för ett öppet och tolerant samhälle inte blir tysta och stillatigande. Hatbrott, av vilka slag de månde vara, får inte accepteras. Varje människas rätt att gå trygg på våra gator måste garanteras.

Ett (s)amhällsklimat

Göran Persson har anmälts till justitieutskottet av centerns ekonomiske talesman, Roger Tiefensee. Anledningen är GP:s förtäckta hot mot Wallenbergsfären efter att de offentligt sagt att Sverige skulle må bra av ett maktskifte i nästa val. Hotet bestod i att GP kanske skulle lyfta upp frågan om röstreglerna för olika aktier.

Jag är normalt ingen större vän av anmälningar till konstitutionsutskottet. Oftare handlar dessa anmälningar om att skapa rubriker än ett verkligt behov av att pröva regeringens handlande mot våra grundlagar (jag är också förvånad att anmälningar ger sådana rubriker). Men denna gång känns det angeläget att frågan lyfts upp.

För, som jag ser det, är det otvetydigt så att GP som statsminister vill få tyst på inflytelserika kritiker genom att lyfta frågor som skulle hota deras ekonomiska bas. Och det är allvarligt. Inte bara för att det görs, utan också för att det visar en del av vårt (s)amhällsklimat.

Det som hänt i detta fall är nämligen ingen engångsföreteelse. Det händer nu och då, och det händer även här i vårt eget Sundsvall. Vid fler än ett tillfälle har jag mött människor som varit rädda för att framföra politiska åsikter, eller engagera sig i ett politiskt parti av rädsla för att inte få jobb de söker eller att få utföra jobb åt kommunen.

Självklart finns inget belägg för att sådan diskriminering sker, men bara det faktum att människor bär med sig den känslan är nog så allvarlig. Denna form av (s)amhällsklimat är farlig för utvecklingen. Om kritiska röster tystas kommer ingen att våga lyfta besvärliga frågor till ytan varken i kommuner, landsting eller nationellt. Frågan är om och vem som nästa gång kommer våga säga sin mening, och vad GP kommer att hota med för vedergällning.

Som jag ser det, är detta ytterligare ett skäl till maktskifte i höstens val. När systemet och makten förknippas med ett enskilt parti, och dess företrädare, är demokratin inte längre vital. Och en vital demokrati är en av våra viktigaste tillgångar, både i Sundsvall och i Sverige!

Dags.

Ja, det är väl dags att bli en bloggare. Jag har ägnat en del tankemöda kring om, hur och när det är dags att starta sig en blogg. Och det har varit svårare än jag först trodde att bestämma sig och komma till skott. Detta beror inte på att det egentligen ligger några större hinder i vägen för den som skulle vilja börja blogga, utan på att jag vägt fram och tillbaka i vilken omfattning och i vilka ämnen jag vill blogga.

Så här har jag tänkt: Jag har ingen längtan efter att vända ut och in på mitt privatliv. I stället vill jag skriva om det som sker i samhället och som engagerar mig. Men ska jag göra det, så ställer jag ganska höga krav på mig själv att vara aktuell och förhoppningsvis också intressant för någon att läsa. Inte bara blaj eller nonsens. Och om jag försöker ställa krav på mig så är risken stor att jag avstår från att skriva överhuvudtaget, och en tom blogg är det mest ointressanta som finns.

Men, nu har jag i alla fall tagit steget. Vi får se vad det leder. Min förhoppning och ambition är att denna blogg ska intressera personer som är intresserade av Sundsvalls utveckling och den politik som förs i "min" kommun.

Välkommen som läsare!

Lars Persson
oppositionsråd
Folkpartiet
Sundsvalls kommun

Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!