Besvikelsens landstingsmöte

Många med mig väntade säkert med spänning på vad som skulle komma fram vid det "hemliga" landstingsmöte som hölls i eftermiddag. En del spekulerade kring att Ewa Söderberg skulle avgå, de kraven hörs allt oftare - senast från Kommunal Västernorrland. Jag trodde inte på ett sådant besked, däremot på att man skulle mildra och förändra besparingarna på Sundsvalls sjukhus.

Men av allt blev inget. Det man presenterade var endast en skärv för att rädda läkarutbildningen. I övrigt ska besparingarna genomföras enligt konsulterna och Sigbjörns förslag.

Ett besvikelsens möte med andra ord!

Besvikelsens landstingsmöte

Många med mig väntade säkert med spänning på vad som skulle komma fram vid det "hemliga" landstingsmöte som hölls i eftermiddag. En del spekulerade kring att Ewa Söderberg skulle avgå, de kraven hörs allt oftare - senast från Kommunal Västernorrland. Jag trodde inte på ett sådant besked, däremot på att man skulle mildra och förändra besparingarna på Sundsvalls sjukhus.

Men av allt blev inget. Det man presenterade var endast en skärv för att rädda läkarutbildningen. I övrigt ska besparingarna genomföras enligt konsulterna och Sigbjörns förslag.

Ett besvikelsens möte med andra ord!

Besvikelsens landstingsmöte

Många med mig väntade säkert med spänning på vad som skulle komma fram vid det "hemliga" landstingsmöte som hölls i eftermiddag. En del spekulerade kring att Ewa Söderberg skulle avgå, de kraven hörs allt oftare - senast från Kommunal Västernorrland. Jag trodde inte på ett sådant besked, däremot på att man skulle mildra och förändra besparingarna på Sundsvalls sjukhus.

Men av allt blev inget. Det man presenterade var endast en skärv för att rädda läkarutbildningen. I övrigt ska besparingarna genomföras enligt konsulterna och Sigbjörns förslag.

Ett besvikelsens möte med andra ord!

Dags att städa landstinget från toppen

I dag hade jag denna debattartikel i Sundsvalls Tidning.

De turer som pågår i landstinget som direkt drabbar länssjukhuset får hela tiden större och större proportioner. Nu är det dags att städa landstinget från toppen. Man behöver skapa en lagledning som med kunskap och engagemang kan styra och leda verksamheten och skapa arbetsro för de anställda och trygghet för medborgarna.

Tre viktiga saker:

*Den politiska ledningen behöver bytas ut.
Det finns inte något förtroende kvar för landstingsledningen längre. Medan människor rasar mot det som händer klappar man varandra om ryggen och uttalar sig förtroendefullt om sina partivänner.

*En ny sjukhusdirektör behöver utses i Sundsvall.
Förra sjukhusdirektören Margareta Rödén måste få återgå till sin tjänst. Hon är den enda som kan återskapa förtroendet hos personalen och fortsätta det arbete som hon och hennes medarbetare påbörjat för att få ner kostnaderna.

*En översyn av sjukvårdens struktur måste genomföras.
Senast i november föreslog Folkpartiets landstingsgrupp att en översyn skulle göras. Viktiga frågor att besvara: Har vi rätt antal sjukhus, med rätt fördelning av uppgifter och pengar mellan sig, till exempel?

Det vi ser just nu är ett uppror mot hur landstinget hanterar Sundsvalls sjukhus, de anställda, och vårdens utveckling i vår region. Det är starka åsikter som man måste respektera och lyssna till. Enbart Sundsvallsupproret har nästan 5000 underskrifter, och därutöver finns flera protestgrupper och namninsamlingar.

Situationen kan inte få fortgå. Landstinget måste städas upp. Och städningen måste börja från toppen.


Dags att städa landstinget från toppen

I dag hade jag denna debattartikel i Sundsvalls Tidning.

De turer som pågår i landstinget som direkt drabbar länssjukhuset får hela tiden större och större proportioner. Nu är det dags att städa landstinget från toppen. Man behöver skapa en lagledning som med kunskap och engagemang kan styra och leda verksamheten och skapa arbetsro för de anställda och trygghet för medborgarna.

Tre viktiga saker:

*Den politiska ledningen behöver bytas ut.
Det finns inte något förtroende kvar för landstingsledningen längre. Medan människor rasar mot det som händer klappar man varandra om ryggen och uttalar sig förtroendefullt om sina partivänner.

*En ny sjukhusdirektör behöver utses i Sundsvall.
Förra sjukhusdirektören Margareta Rödén måste få återgå till sin tjänst. Hon är den enda som kan återskapa förtroendet hos personalen och fortsätta det arbete som hon och hennes medarbetare påbörjat för att få ner kostnaderna.

*En översyn av sjukvårdens struktur måste genomföras.
Senast i november föreslog Folkpartiets landstingsgrupp att en översyn skulle göras. Viktiga frågor att besvara: Har vi rätt antal sjukhus, med rätt fördelning av uppgifter och pengar mellan sig, till exempel?

Det vi ser just nu är ett uppror mot hur landstinget hanterar Sundsvalls sjukhus, de anställda, och vårdens utveckling i vår region. Det är starka åsikter som man måste respektera och lyssna till. Enbart Sundsvallsupproret har nästan 5000 underskrifter, och därutöver finns flera protestgrupper och namninsamlingar.

Situationen kan inte få fortgå. Landstinget måste städas upp. Och städningen måste börja från toppen.


Skolfrid måste råda

Svenska Dagbladet sågade i en artikel i veckan skolornas arbete mot mobbning. Mobbning är fruktansvärt. När jag satt i Folkpartiets skolpolitska arbetsgrupp för ett år sedan pratade vi mycket om hur det kan motverkas. Jag lanserade ett begrepp som känns självklart. Det måste råda skolfrid. Alla måste ha rätt att gå till skolan utan att kränkas eller misshandlas.

Roger Haddad har bloggat om några andra åtgärder som vi föreslog i den arbetsgruppen. En viktig del handlar att se mobbning som vad det faktiskt är: Ett systematiskt och återkommande utfört brott mot en individ. Vi vill därför se om man kan arbeta in mobbning i brottsskalan. Sedan vill jag också slå ett slag för en tanke som varit väldigt kritiserad från vänsterhåll: Nämlingen att - när alla andra åtgärder provats - så måste man kunna flytta på mobbaren. I dag är det vanligaste att den mobbade byter skola. Det är fel. Ska någon byta skola så är det förövaren, inte offret!

Skolfrid måste råda. Det är vi vuxna som har ansvaret för att detta sker!

Landstinget behöver en nystart

I går sparkades den nyanställde personalchefen Ingmarie Bäcklin. Det var bara ett i raden av de saker som händer och skadar verksamheten på Sundsvalls sjukhus. Avskedandet av Margareta Rödén, med bieffekten att också landstingsdirektören Sara Ekström, slutade, är två andra händelser. Tillsättandet av en ny sjukhusdirektör, som ska leda sjukhuset genom stentuffa - och orättvist hårda - förändringar på deltid är en annan sak som hänt.

Allt sett tillsammans är det svårt att se hur landstinget ska lyckas med förändringsarbetet på ett bra sätt. Nej, mitt råd är att stoppa, tänka och sedan börja om med en nystart. Det vore, tycker jag, inte fel att återgå till Margareta Rödéns arbetsmetodik och tankar. Gärna med hon själv som ansvarig chef.

Såg på Facebook i går en skön kommentar, om hur sossarna hanterat den här frågan: "Socialdemokraterna säger sig ha fullt förtroende för sig själva. Gott! Ingen annan har det."


Lyd inte alltid partipiskan

Peter Wiklund (s) skriver i en ganska lång insändare om hur partipiskan viner inom sitt parti. Bland annat berättar han att han ”känner många sossar som är helt emot det som nu händer, men det förändrar tyvärr ingenting på kort sikt” Jag beklagar att man som medlem i ditt parti är maktlös över den politik som förs.

Du skriver också om hur du tror att det är i andra partier. Du tror att det är likadant. Som tur är så har du fel, och jag använder gärna dina egna exempel för att visa hur det sett ut.

Miljöpartisten som röstade mot partilinjen angående Nedansjö skola (Mari-Anne Andersson): Hon finns både på en lista till kommunfullmäktige, och har dessutom utsetts till partiets ersättare i kommunstyrelsen.

Jag och Magnus Sjödin var engagerade i arbetet för Vin o Sprits framtid i Sundsvall. Vi var väldigt fräna mot hur regeringen – som vi tyckte – inte lyssnade till de lokala intressenter som ville ta över delar av produktionen. För min egen del har jag också, angående sjukförsäkringen som du tar upp, varit tydlig med att den bör förändras om Folkpartiet får mer inflytande efter valet. Detta kan du läsa om på min blogg.

När Folkpartiet nu utsett Birgitta Ohlsson till EU-minister är det ett bevis på att vi har högt i tak. Birgitta har varit frän i många politiska frågor, inte minst FRA-lagstiftningen. En annan kritiker på det området, Camilla Lindberg, har förtroendet som Folkpartiets IT-talesperson.

Därför kan jag och Folkpartiet med trovärdighet anse att den socialdemokratiska kommunledningen borde göra mer och agera kraftigare för att minska varslen på Sundsvalls sjukhus. Partipiskor må vina, men de får inte hindra oss från att fullgöra vårt uppdrag: Att stå upp för Sundsvall.

Om du skull ledsna på ett parti där medlemmarnas åsikter inte förändrar politiken, så är mitt råd till dig att fundera över ett annat parti där det är högre i tak och friare i debatterna. Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus i stället! Och skriv under Sundsvallsupproret!


Ta ert ansvar för skolan

I dag hade jag den här debattartikeln publicerad i Sundsvalls Tidning tillsammans med min kollega Stefan Falk.

När skolan i Sundsvall nu utsätts för rekordstora besparingar vill Socialdemokraterna och Martin Johansson svära sig fria från allt ansvar. När vi påminner om att 100 ytterligare lärare som varslas är en effekt av de mycket medvetna beslut man tagit i kommunfullmäktige anser Martin Johansson att vi är populister. När regeringen skjuter till det största extra statsbidraget någonsin så kalla Martin Johansson det för valfläsk. Samtidigt tycker MartinJohansson att vi ska kontakta Jan Björklund och begära mer pengar till kommunerna.

Vi har inga bekymmer med att föra samtal om skolan med Jan Björklund. Folkpartiets mening är att skolan åter bör bli ett nationellt ansvar. Sanningen är att den situation som kommunledningen skapat i Sundsvall är ett gott argument för att återföra ansvaret till staten.

 Men innan vi lyckats med denna reform måste faktiskt Martin Johansson ta det ansvar han har fått för skolan i Sundsvall. Och ansvara för den direkta politik som majoriteten för med nedskärningar, varsel och uppsägningar. Lägg inte det ansvaret någon annanstans än det hör hemma: Hos er själva.

Vi menar att det är ett grundläggande krav att ta ansvar för sina handlingar och sina beslut. Lärarna, rektorerna, övrig personal, elever och inte minst föräldrar förväntar sig det. De förväntar sig inte märkliga uttalanden i TV-intervjuer. Det gör inte vi heller.

Skillnaden mellan den politik som förs av nuvarande kommunledning och den som förs av Allians för Sundsvall är att vi också i handling prioriterar skolans resurser. Med vår politik hade elevpengen varit oförändrad. Med vår politik hade lärartätheten varit bättre. Med vår politik hade skolans uppdrag att nå kunskapsmålen varit lättare att genomföra.

Det är inte regeringens politik som gör att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Sundvall beslutar om nedskärningar på skolområdet. Det är de prioriteringar ni valt att göra som ger den effekten. Så låtsas inte om något annat. Stå upp och ta ansvar för er politik.

Sundsvalls skolor behöver fortsatt utvecklas och satsas på. Ta tag i det arbetet snarast i stället, bra idéer finns det gott om!


Grattis Birgitta Ohlsson

I dag utnämndes Birgitta Ohlsson till ny EU-minister.

En mer kompetent och mer engagerad person får man leta efter. Dessutom har Birgitta med en starkt och tydlig politisk profil, vilket jag senast såg när hon besökte Sundsvall för någon vecka sedan. Grattis Birgitta!


Det är också intressant att se Jan Björklunds utnämningar. Han har till sina två ministerposter låtit kunkap och kompetens varit avgörande. Tobias Krantz som forksningsminister, med egen doktorshatt och gedigen erfarenhet från universitetesvärlden följs nu upp av Birgitta Ohlsson, som haft utrikespolitik som sitt främsta område under många år. Det är bra. En regering behöver ministrar som har sakkompetens för sin portfölj!

Det är också bra att Jan Björklund härmed totalt dödar myten att gravida kvinnor inte kan anförtros viktiga uppdrag. Se och lär, kära arbetsgivare som sorterar bort kvinnor med bäbis i magen! Jämställdhetsmässigt är detta otroligt viktigt. Och åter är det FP som går i täten när det gäller dessa frågor!

Partiledardebatt med klös

Lite sent, men ändock. I går såg jag partiledardebatten i Agenda. Tycker den var oväntat bra och klargörande (de kan ju ärligt talat vara rätt sövande emellanåt). Men i går hade många taggat till sig, vilket lovar gott för en spännande och intressant valrörelse.

Några iaktagelser:

Varför använder inte Miljöpartiet Maria Wetterstrand i stället för Peter Eriksson? Han har väldigt svårt att vara konkret och tydlig i debatter nuförtiden. Tyckte att han var bättre förr, men i går var han nog sämst av alla.

Lars Ohly, som jag gillar förutom den "detaljen" att han inte kan skilja på diktatur och demokrati, är ärligt tydlig. B Betygen ska bort. Hemläxor förbjudas. Afghanistans befolkning överges och Talibanerna tillåtas ta makten igen. Verkligen inte någon bra politik. Men han står för den.

Jobbigast position har kanske Mona Sahlin, med dåliga förtroendesiffror som inte blir bättre av att hon passar alla frågor till april eller senare.

Bäst för kvällen var Fredrik Reinfeldt (dagens uppgifter att han fått felaktiga siffror om arbetslösheten drar ner omdömet en smula, men ändå är det rätt fantastiskt att arbetslösheten är på samma nivå i dag som i högkonjunkturen för fyra år sedan). Tvåa enligt betygen kom Jan Björklund, som gjorde en OK insats utan att ges speciellt mycket utrymme av debattledarna. Maud och Göran gjorde godkända insatser.

Gillade skarpt hur Alliansen uppträder som ett lag, där man bekräftar varandra. De rödgröna försöker också, men man ser hur det knarrar mellan dem. Inte minst Vänsterpartiets besked tidigare i helgen att de inte ser ett gemensamt valmanifest framför sig som speciellt viktigt måste skapa tandagnissel. Det sägs ofta att varje gång som man sätter upp alliansens fyra mot den rödgröna trion så vinner alliansen. Därför hoppas jag på fler partiledardebatter!

Debut som krönikör

I går debuterade jag som krönikör i tidskriften NU. Roligt! Så här der debutalstret ut:

 

Politik är socialt. Du är social!

 

Det pratas, skrivs och tycks mycket om sociala medier. En del ser dem som en frälsare i årets val. Många pekar ut dem som ett av skälen till Piratpartiets framgångar i europaparlamentsvalet. Andra, bland annat ledande forskare, menar att sociala medier troligast inte kommer att få något avgörande genomslag i detta val. Vem som får rätt återstår att se. Men oaktat detta så vill jag säga: Politik är socialt, oavsett vilket media som används.

 

Det bästa mediet är naturligtvis mötet mellan människor, öga mot öga, med mycket tid att samtala och resonera om samhällets viktiga utmaningar. Men helt ärligt, hur ofta finns den tiden? Inte ens vi som har politik som huvudsaklig sysselsättning har alltid tiden. Även om vi har lusten!

 

När vi träffas i FP:s kommunalpolitiska råd har vi därför ofta återkommit till frågan var samtalens arenor finns. Förr var det torgmötet. Jag måste dock erkänna att det var så mycket förr att jag inte upplevt det själv, med undantag av Ian och Berts shower 1991. Däremot har jag varit med om andra trender som möten i after work-stil, telemarketing, e-postlistor, chattar och dagens bloggande.

 

Sanningen enligt mig: Allt detta är bra. Svaret finns nämligen i alla olika delar. Allt har sin publik och sina deltagare. Och man ska välja det som passar  sig själv!

 

Själv är jag Facebookfrälst. Mest som privatperson, för att det ger mig kontakt med vänner och bekanta – inte minst folkpartister som man annars möter enbart på konferenser. Men det har också hänt att jag använt Facebook för lite politiska kommentarer och kampanjer. Jag kan berätta att det fungerar alldeles utmärkt!

 

Min senaste kampanj som rullar för fullt just nu handlar om landstingsledningens tuffa besparingar på länssjukhuset i Sundsvall. På en vecka har nästan 1000 personer anslutit sig till gruppen på Facebook och mer än 3700 personer skrivit på en namnlista på Internet.

 

Visst kan man, och inte minst statsvetarprofessorer gör det gärna, fråga sig hur mycket värde det har att skriva på en namnlista. Min åsikt: det har stort värde. För man har tagit ställning i en fråga. Och man har, om så för en kort stund, tänkt på politik! Och det är viktigt och bra. Faktiskt även om namninsamlingen skulle handla om något som går stick i stäv med det som vi själva tycker…

 

Men det som passar mig behöver inte passa dig eller någon annan!

 

Ibland hör jag hur valsatsande politiker säger att de ska skaffa en blogg. Jag svarar dem ibland: Gör inte det! Varför? Jo, för att en blogg passar den som skriver snabbt o gärna. Är man inte det den personen ska man inte starta en blogg och på sina axlar lägga oket av att plåga fram texter man inte trivs med, alternativt att inte uppdatera så ofta som man borde göra.

 

Så: Låt bli. Fundera i stället på vad du gillar och gör det i stället! Trivs du med att hålla bokbord utanför ICA så ställ dig där. Du kanske inte vinner några hipphetspoäng. Men du är lika social som den som finns på Facebook eller skriver sin blogg. Bara på ett annat sätt!

 

Det enda som är fel är när man tappar sig själv. Googla gärna på orden Sofia Mirjamsdotter Mona Sahlin och Twitter så ser ni vad jag menar.

 

Politik är socialt. Du är social. Använd det medie som passar dig. Det är mitt enkla råd till dig som sitter och planerar valkampanjen!


Lustig reaktion

Sundsvalls Tidning skriver i dag om det stora varsel av 100 lärare som nu sker i Sundsvall. Min partikompisi barn- och utbildnigsnämnden, Stefan Falk, kommenterade det självklara i artikeln, nämligen att det här är effekter av hur man prioriterar i kommunens budget. Detta tycker barn- och utbildningsnämndens ordförande Martin Johansson är ett populistiskt uttalande. Man undrar ju om ansvaret för den egna förda politiken helt har försvunnit?


Demokratidagen

Har deltagit på Demokratidagen i Stockholm i dag. Dels fick jag chansen att berätta om hur kommuner och landsting kan jobba för att öka valdeltagandet, men framför allt fick jag chansen att lyssna till en mängd intressanta föredragshållare. Några saker som fastnade i minnet var:

-> Aktuell forskning från Umeå Universitet visar att medborgarna mer mer nöjda i alliansstyrda kommuner än i vänsterstyrda.

-> Man kan se att i kontakten med väljargrupper så är partiernas ideologi mindre viktig än den enskilde politikerns egna syn. Detta är ett bra bevis på att vi behöver ha stora och bra mixade fullmäktigeförsamlingar.

-> Sören Holmberg pratade om valstatistik, och ska man tro på historien så är sannolikheten hög för ett maktskifte i nästa val. Men, om hans statistik gäller också på kommunal nivå så har vi stora möjligheter att se fram emot ett maktskifte även i Sundsvall.

-> Silvia Kekombo från Sveriges Ungdomsråd var väldigt rakt på sak när hon framförde sitt budskap att man inte ska behandla ungdomar annorlunda än äldre.

-> Mikael Gilljam och hans kollegor från Göteborgs Universitet hade en väldigt intressant statistik om dagens förtroendevalda. Högoktanig för alla som gillar att köra korsreferenser om allt möjligt.

Totalt sett var det en mycket lyckad dag, och för er som inte hade möjlighet att vara där så kommer den att återsändas i Kunskapskanalen framöver. Vet dock inte vilken dag.

Lärarvarsel i Sundsvall

100 lärare ska varslas om uppsägning i Sundsvall enligt ett besked i dag. En del av detta är den direkta konsekvensen av de besparingar som kommunens politiska ledning beslutat om, när de sänkt skolpengen för 2010 radikalt.

I går, när vi debatterade i kommunfullmäktige, uttalade barn- och utbildningsnämndens ordförande att han var stolt. Men han nämnde inte detta storvarsel med ett enda ord. Märkligt. För självklart kommer elevernas utbildning att påverkas negativt när så många lärare försvinner, även om en del av förklaringen är att antalet elever också minskar.

Det här socialdemokratiska sättet att använda ordet "stolt" i olika sammanhang har verkligen givit det en helt ny innebörd...


    follow me on Twitter
    RSS 2.0